zusannes

Hej mina vänner!

Åter igen var det alldelse för länge sedan jag skrev några rader här på min så kallade Blogg :)
Sen sist jag skrev så har det hänt hur mycket som helst, men jag vet inte om jag orkar att skriva om allt idag.....kanske jag gör det en annan dag.

Men jag kan väl åtminstone punkta upp det stora som hänt i vår familjs liv under det sista halvåret......
I augusti fick vi för oss att köpa hus!!! Precis!!!! Köpa hus!!!!
Vi som hade lagt husköparplanerna på is, eller rättare sagt begravt dom.
Men vad gör man när det rätta huset bara dimper ner i ens liv? Jo, man köper det - ha ha ha.
Det var precis vad vi gjorde och jag ångrar mig inte en sekund!
Huset vi har köpt är ett litet enplans kedjehus i rött tegel som ligger på en tomt på bekväma 580 kvm på Brandthovda. Vi bor numera tomtgrannar med Micke och Catarina och tre hus ifrån Micke och Anna-Lena :)

Vi fick tillgång till huset i oktober och körde igång med värsta renoveringen. Allt gjordes om, golv, väggar revs och flyttades och tapetserades. Om ett par veckor kör vi igång med badrummet/tvättstugan och till sommaren är det köket som står på tur.

Annars så har allt flytit på. Vi har hunnit iväg på en tripp till Gran Canaria - Steff & jag, Micke & Catarina, Micke - för att fira svärfar som fyllde 70 år! Det var en skön och välbehövlig semester som dessutom uppskattades enormt av mina svärföräldrar <3

Sen torsdagen den 17 mars sitter jag där jag sitter :o
Jag har opererat min vänsterfot för Hallux Rigidus och Hallux Valgus, så nu sitter jag hemma med en välpaketerad fot i högläge. Men tänk vilka snygga skor jag ska kunna gå i, utan att få värk i stortåleden :))))

Nu tror jag att jag ska klämma ett avsnitt av Vampire Diaries innan jag släpar ut mig och min lilla "klumpfot" på uteplatsen för lite sköna solstrålar.
Kram kram

Sist jag skrev i min lilla blogg, då var jag på väg ut till Björnön för att ta en promenad på isen.....med gott fika......
Nu sitter jag i 20 graders åskvärme och fattar inte att tiden gott så jäkla fort! Tick tack, tick tack.

Det har hunnit hända en hel del sen sist jag skrev.

Fredagen den 17 mars 2010 dog min älskade pappa. Han gick bort "knall och fall" utan att jag hann berätta för honom hur mycket jag älskade honom och vad han faktiskt betytt för mig. Men jag är ändå övertygad om att han redan visst det. Det är aldrig lätt att mista någon nära.....det som känns jobbigt är att nu är båda mina föräldrar döda. Ibland säger jag att det varit lättare om jag haft ett syskon att dela allt med.....men jag vet inte? Jag kommer heller aldrig få veta om det är så, eftersom jag inga syskon har. Det kan även vara lättare att få vara den som själv bestämmer utan att behöva ta någon större hänsyn till andras åsikter. Jag vill att saker och ting ska gå undan.....så kanske det inte hade varit om jag haft syskon. Vila i frid både mamma och pappa!!!!


Annars har det mesta i mitt liv varit positivt under den här våren. Jonte har fyllt 17 år, et har varit påsk, Michis har fyllt 15, Cattis har fyllt 42, det har varit Valborgsmässofirande med en heldag i Uppsala - där gudsonen Tobias körde forsränningen med bravur, föreställande Usain Bolt. Allt är bra med familjen. Stefan och jag jobbar och sår i. Det funkar bra för Michis i skolan och likaså för Jonte, som förövrigt fick inhandla sig en kostym tidigare i veckan. Det kostar på att gå på ABB-gymnasiet :) Lalla har under våren jobbat på Indesko - kulorna rullar in. Till hösten börjar han på KTH - civilingenjör i samhällsbyggnad. Han hoppas på att få tag i en studentlägenhet till hösten i Stockholm. Det känns lite jobbigt när man tänker på hur tomt det ska bli här hemma utan en son...... Men men, vi får väl masa oss ner till Stockholm lite oftare och har vi tur får vi kanske övernatta någon gån också (undrar hur populärt det skulle vara).

Nu är det dags att åka ut till Irsta - Michis har fotbollsmatch och Stefan har hoppat in som gästtränare.....Då är det bara en sak som gäller och det är VINST!  :)

Ha en bra kväll mina vänner!
Kram Zus

Nu är jag tillbaka, jag lovade ju att återkomma om jag hade hittat ett vårtecken.
Jag gick ut på en härlig timslång promenad, Badelunda runt, på jakt efter ett eller flera vårtecken.
Tyvärr hittade jag inte det jag sökte, men var glad i alla fall. Vem kan låta bli att vara glad när solen värmer och vårkänslorna spirar i hela kroppen? Vilken härlig dag det har varit......

Väl hemma fortsatte jag att vara fysisk - jag skottade en bit av uteplatsen, så pass att jag skulle kunna sätta mig ner och njuta av solvärmen. Vilket jag gjorde under en knapp timme....

Här nedan bjuder jag på mitt vårtecken, för vad kan väl vara ett större vårtecken än att dricka kaffe i vårsolen?



Kram kram

Gårdagskvällen bjöd på kanontrevlig Irstafest ute i Irstagården. Det var Michis handbollslag som stod som arrangörer. Partille cup i sommar är slutmålet för alla slantar som trillade in.
Det var andra året i rad som denna fest gick av stapeln och precis som förra året var det Henko Benko band som såg till alla släppte loss på dansgolvet. Vilket drag de bjöd på - imponerande!!!!!!

Trots en festkväll i baken så fanns inte en enda antydning till dagen-efter-känsla.
Enda nackdelen med gårdagskvällen var att vi missade tidernas guld- och bronslopp från Hellner & Olsson och alla andra i teamet som bjöd på underhållning av världsklass - olympisk klass rättare sagt <3<3<3
Eftersom Michis handbollsmatch blev inställd, så fanns det inget som kunde hindra mig från att softa ett par timmar i soffan framför reprisen av gårdagens skidåkning. Trots att jag visste utgången så hade jag hjärtklappning och tårarna rann i överflöd efter målgången. Herregud vad jag är stolt över att vara Svensk!!!!!!
Fattar inte hur det är möjligt att vi i "lilla" Sverige är så fantastiskt duktiga i nästan alla sporter. Vi är dessutom inte bara duktiga, vi är ju med i toppen och slåss om medaljerna.

Efter att ha sett målgången och Elovssons tårar typ 25 gånger gick Stefan och jag iväg en sväng i det underbara vintervädret. Vilket previlegium det är att bo i Sverige med våra underbara årstider. Idag måste det ha varit en av de vackraste dagarna på ett helt år! Missförstå mig inte - jag älskar sommar & sol ännu mer än vinter & snö.....men det är ju trots allt bara februari och den månaden är ju faktiskt en vintermånad.



Undrar vart all snö ska ta vägen när den smälter. Som ni ser så har vi vissa problem att ta oss in på uteplatsen.

Väl hemkomna från vår lilla promenad tog vi bilen ut till Erikslund och Team Sportia. Alexander hade bestämt sig för att köpa längdskidor, ivrigt påhejad av oss föräldrar. Vilken vetenskap, trodde bara det skulle vara att greppa ett par skidor och pjäxor och gå till kassan - ha ha ha. Nej nej nej det skulle måttas, vägas, fixas och donas innan bindningarna monterades. Sen fanns det en uppsjö av både valla och stavar för försäljning. Jag undrar om försäljarna egentligen tillhör Team Swedens valla- och servicelag. De var vilket fall väldigt tillmötesgående och kunniga. Väl hemma tog sonen en tur uppe i spåret där han snabbt konstaterade att han behövde ytterligare valla - glidvalla. Han stod nämligen still på sitt fästvalla i nedförsbacken......

Nu har Michis åkt i väg på fotbollsträning och vi andra laddar inför skidskyttet, både herrarnas och damernas.
En god fruktsallad med lite glass får avsluta denna söndagskväll och därmed så är även denna helg tillända. Det har varit en riktigt bra helg!

Kram på er - Zussie

Global uppvärmning! Vart då någonstans? Inte på Bjurhovda ialla fall!!!!!
Var ut ett par timmar i morse för att duka inför Irstafesten.
Vi konstaterade att det förmodligen kommer behövas en plogbil om vi ska kunna ta oss hem i natt - vägen var på väg att driva igen. Vilket j*vla väder!!!!!

Jag har bara lite svårt att bestämma mig ifall jag gillar det eller inte. Kommer nog fram till att jag gillar det liiiite mer än vad jag ogillar det. Det är ju trots allt februari och det är en vintermånad. Om det ser likadant ut, vädermässigt, om en månad, då ogillar jag vädret utan tvekan.

Sen jag skrev sist så har det på OSfronten varit både hopp & förtvivlan, men framförallt ett par nya medaljer.
Tänka att vi i lilla Sverige är så jäkla duktiga och hänger med i princip alla sporter. Vi har ju en folkmängd i Sverige som andra länder har i sina huvudstäder..... Jag är stolt över våra blågula färger när jag så bekvämt sitter i soffan och manar på alla atleter.

Nu är det dags för en dusch, sen bär det av mot Irsta för STORfest som Michis handbollslag anordnar....132 pers.
Henko Benko band står för underhållningen och den går inte av för hackor vill jag lova.

Ha en trevlig kväll allesammans. Håll ett par tummar (och tår) åt mig för Anja ikväll och se till att bästa bidraget går vidare till final i Melodifestivalen.

Kram kram - Zussie

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hon är helt underbar denna härliga norrlandsbrud - Charlotte Kalla.
Med tårarna rinnandes ner för mina kinder och med blodsmak i munnen (efter "mitt" segervrål) börjar jag skratta lätt hysteriskt. Herregud vad det är underbart att vara svensk!!!!!!!!

Nu håller vi alla "tummar och tår" för herrarna!!!!!!

Kram kram

Ibland funderar jag över om det bara är en viss sorts människor som blir beroende.
Vem som helst kan väl inte bli det, eller....?

Första gången man smakar alkohol, tar ett bloss eller en snus tänker nog INGEN på att det faktiskt är en beroendeframkallande drog. Ändå vet ALLA normalbegåvade människor att så är fallet. Alla vet också vilken sorg och bedrövelse alkoholen kan ställa till med, både för en själv och för anhöriga. Heder åt er alla som lyckas styra upp ert liv i rätt riktning igen. Det är strongt och jag lyfter verkligen på hatten (även om jag inte äger någon hatt).

Att spela på V75 och Lotto är ju bara roligt, man kan ju dessutom faktiskt bli miljonär!!! Tippar man inte så kan man ju heller inte vinna!!! Undrar hur många människor som utvecklats till ekonomiska brottslingar för att kunna tillgodose sitt spelmissbruk och undrar hur många människor som inte längre orkar leva med skammen, när de blivit "avslöjade".

Det är bara feta människor som blir matmissbrukare, inte "normalviktiga" och småmulliga brudar som jag, eller? Hur kommer det då sig att jag har "bantat" i nästan 20 år av mitt snart 43 åriga liv. Är inte det lite märkligt? Jag har för typ 8:e gången gått med i ViktVäktarna (har gjort 4 veckor och lever fortfarande på ruset man får från de första veckorna). Men matmissbrukare, är inte det att ta i? Nej det är faktiskt inte att ta i. När man stundtals inte kan till fullo kontrollera sitt matintag, då är man faktiskt en matmissbrukare. Kan hända att det finns olika grader av matmissbruk........men ändå.

Jag har lyckligtvis klarat mig från tobaks- och alkoholmissbruket, om man bortser från några glas vin under helgerna. Spelträsket har jag heller inte hamnat i, även om jag är med i både "Trissskrapet" och Lotto på jobbet.

Matmissbruket har jag uppenbarligen INTE klarat mig ifrån, jag är nog till viss del en matmissbrukare. Jag upplever mig själv som den ständige bantaren. Men jag har lärt mig att leva med det och ger inte upp hoppet om en "lättare" framtid. Inte för att jag på riktigt tror att jag blir lyckligare, men det är bra mycket hälsosammare och bekvämare. Det är helt okey om ni ringer på hemma hos mig för att dra med mig ut på en promenad, även om jag säkerligen kommer att ha 100 ursäkter till varför jag inte kan följa med.

Men det finns en sak som jag inte klarat mig ifrån och det är det löjligaste och fjantigaste beroendet man kan råka ut för - FarmVille. Hur kan det komma sig att jag, jag som fullkomligt avskyr att spela TV- och dataspel, har så fullständigt fastnat i FarmVille? Jag vet att det är sjukt och att det inte ger någonting överhuvudtaget.  Jag kan varken bli rik, odla tobak eller äta mig fet av grödorna jag odlar på FarmVille. Ändå är jag fast som i värsta beroendet. Jag har till och med tvingat in min man och min svåger bara för att få "grannar" och därmed få en massa fördelar som ingen vettig människa bryr sig om. Jag ska "bara" utöka farmen, eller "bara" odla långtidsgrödor, jag ska "bara", "bara", "bara". I skrivande stund ska jag "bara" få ihop 600 000 kr (låtsaspengar tack och lov) för att kunna köpa värsta fina huset....sen ska jag "bara"... Nej mina vänner, jag tror att det är dags för mig att lägga ner min lilla farm. Min korta, men framgångsrika karriär som dataspelerska är över. Det får bli så att antingen lägger jag ner hela farmen och får en härlig lättnadskänsla, för vem fan bryr sig egentligen om en jävla  låtsasfarm?! eller så sitter jag här framför dataskärmen och skördar, plogar och sår tills jag dör! Jag lovar härmed, i min hittills lilla läsarskaras närvaro, att från och med måndag kommer min farm att vila i frid. Den kommer dock att finnas kvar för beskådan för nyfikna.

Nu har jag skrivit lika mycket som jag brukar snacka, därför har jag som vanligt tappat den röda tråden, kört vilse i pannkakan, åkt av vid fel avfart på E18. Det jag förmodligen tänkte i samband med att jag skrev rubriken och det jag antagligen ville komma fram till är att ingen ska tro att de är imuna. Det finns inget vaccin, alla människor kan fastna i något slags beroende, det behöver inte vara något av ovan nämnda. Ingen människa är bättre än någon annan. När jag läser igenom vad jag skrivit, så går det verkligen upp för mig att jag förmodligen måste ha fastnat i det mest barnsliga beroende en vuxen människa kan råka ut för och jag vet att ni är många många fler med mig ;)

Kram på er och ha en riktigt härlig helg!
Zussie

Så här ser jag ut, jag som ska försöka mig på bloggarlivet.

Torsdagen den 11 februari 2010 (tre dagar före Alla hjärtans dag) är den första och eventuellt den sista dagen i mitt liv som bloggare. Alla runt i kring mig läser bloggar, alla utom jag. Därför testar jag motsatsen, genom att skriva en liten blogg om mig själv och om mitt liv istället.

Hm hm, skrivkramp redan innan jag har börjat.....det här var kanske inte någon bra idé?

Jag börjar lite lätt och skriver om saker som inte nödvändigtvis intresserar någon eller i alla fall inte så särskilt många. Jag börjar nog med att presentera mig eller är det så att man ska vara lite lagom anonym när man bloggar? Äh, eftersom jag saknar en bloggares vett & etikett så gör jag som jag brukar. Jag börjar med att presentera mig själv; Zusanne heter jag och är drygt 42 år eller knappt 43, faktiskt rätt så precis 42,5 år. Jag är gift sedan drygt 20 år med världens bästa man - Stefan. Vi har tre barn tillsammans, Alexander -90,  Jonathan -93 och Michaela -95. Jag älskar hemmets lugna vrå. Jag älskar sport av alla dess sorter, framförallt handboll, ishockey och fotboll. Jag älskar att slappa framför TV:n - finns nog en hel del som tycker att det är okulturellt men det får stå för dem. Jag älskar att glo på dåliga och smaskiga såpoperor utan innehåll och jag älskar Idol & Melodifestivalen. Just nu så tror jag dessutom att jag blivit förälskad i "the Vampire Dairy".

Ja det var lite oviktig information om och kring mig. Får se hur jag känner det imorgon.....kanske jag satsar på comeback som bloggare och kanske har jag något vettigt att skriva om.

Bye bye!